I din famn slutar aldrig lyktorna på valvet att brinna.
I ditt sinne pyr elden utan hav.
Förlig front, välvaxad smältsjö. Du,
uppoffrande vädur. Ser du slutet utan slut?
Ytor fulla av glas, krossade mellan ögonen på den som upplever kärleken, för första gången, varje gång, varje morgon.
Published with Blogger-droid v1.5.5.2
söndag 29 augusti 2010
En uppgift svår nog att leva för. En båge, ett jaktspjut, en eld. Runt slätterna nedanför hallandsåsen: vargarna letar nattljus. I bröstet på tappra skååer: ett hem i hemmet. Drömbilden av ett skepp mot horisonten.
Egentligen finns det ingen plats för vänlighet. Men att köra över skapar bara mindre space. Att dra sig undan skapar konflikter, och att försöka öppna upp sårar andra. I livet bara en sak, förutom inget hopp, det är: ställa upp.
Du är kråkorna i eken, cirkulera över polismotorcyklen där mannen med den gula reflexvästen röker en cigg. Värken i huvudet sjunker ner mot rötterna och blodet fläckar. Långt bort inuti dimman de svarta fåglarna igen som söker vingslag, rum att tänka bort.
Snälldum helliv. Vart leder ledan leden höftimplantat och rymdhjärna? Soft punkt petar ner vämjelsen i skorna. Demokles. Savdrickare, där. Smsfebern harn tagit även dig min vän. När du är nere, måla dig själv i sanden -- kristallerna på pannan. Israels vidunderliga hemman.
Terakotta blott ett spår märkliga människor och bluffpersoner. Underbara spår och hjärta som slår. Kristiania dött som ett sår, komet i vardagen. Paris, min älskade: blott fyllecigaretter. Fortsätt och går.